ELEVPROFIL
Eva Östberg
För Eva började livet på nytt när hon klev in på Hjo konstskola för första gången.
Uppväxt i Hjo, bor i Karlsborg.
Tidigare liv: hemmafru och mor till 4 pojkar.
Vad blev motiveringen att söka till Hjo konstskola?
Efter att ha jobbat hemma i så många
år kände jag att min värld blev så liten, utan
speciellt mycket kontakter utanför min familj och folket i byn.
Jag hade ingen självkänsla längre eftersom jag levde
genom barnen. När det kom en annons i brevlådan från
folkhögskolan fick jag idén att söka till konstskolan.
Hur var det att börja skolan igen?
Jag var livrädd! Jag kunde igenting! Jag visste inte
hur man blandar färger, komponerar en bild, eller vad jag ville
måla för någonting. Jag fick titta på hur
andra elever gjorde för att komma igång. Jag var för
rädd att fråga lärarna om hjälp. Det var en
besvärlig tid.
Vad hände så att du kunde komma loss och hitta ditt eget bildspråk?
Jag gick sommarkursen i expressionistiskt måleri
för Rosemarie Pfann efter första året. Då
lärde jag mig att släppa lite och våga kladda på.
Jag visste inte att jag fick måla som jag ville innan. Då
började jag också bearbeta jobbiga känslor från
min barndom. På så sätt kom jag närmare mig
själv och bilderna började växa fram.
Hur har lärarna stöttat ditt arbete?
Man får vara den man är med friheten att göra
det man vill. Men man är tvungen att själv hitta sin väg,
skapa egna svar. Det krävs nyfikenhet och envishet. På
så sätt uppfostras man att klara sig själv efter
utbildningen. Det är alltså inte lätt att gå
på Hjo konstskola! Man måste vara motiverad annars får
man ingenting gjort!
Du har gått på konstskolan i fem år. Vad har hänt för dig under den tiden?
Jag har fått mitt självförtroende
tillbaka och ett nytt mål i livet.
Jag har skaffat en ateljé och kommer att fortsätta med
måleri, skulptur och grafik. Jag måste fortsätta,
jag krymper annars. Inte bara för att det är viktigt för
mig, det är roligt också!
|
